|
|
Alla goda ting äro tre, inklusive whip-finishern
Det viktigaste att veta efter att ha bundit in tråden och startat
på flugan är hur man sen ska avsluta flugan. Allt övrigt kan ersättas med något "nästan lika", men man kommer ofelbart till en
punkt när tråden ska klippas utan att materialen man bundit in ska lossna. Det finns några olika metoder att göra detta. Vissa använder
sig av några halvslag som sedan säkras med lite lack. Vissa lägger en droppe superlim på tråden innan de sista varven lindas på. Den
vanligaste metoden är förmodligen dock whip-finishknuten.
Whip-finishknuten är i princip samma metod man använder sig av när man fäster in tråden på kroken innan flugan påbörjas. På samma sätt
som trådänden låses under dom första trådvarven, kommer trådänden att låsas under dom avslutande trådvarven. Skillnaden - vid avslutandet
kommer trådänden att representeras av änden med trådrullehållaren... och pålindningen måste därför ske lite annorlunda.
Det finns två huvudtyper av verktyg för detta. En består av en mängd olika modeller som kan gå under ett flertal olika namn, som t.ex.
'Simple', 'Standard', 'Thompson', 'English' och 'Classic'. Dom kan skilja sig både mer och mindre från varandra i utseende, men tekniken
för att använda dom är ganska genomgående. Den andra, lite nyare, typen kallas oftast 'Matarellimodellen'. Den största skillnaden mellan
dom, vid sidan av designen, är att standardtypen har ett fast handtag och måste roteras av bindaren för att linda på tråden...
medan Matarellimodellen istället roterar fritt i det ihåliga handtaget och följer när tråden lindas på. Sen har vi ju förstås
varianten som inte kräver verktyg alls utan utförs med fingrarna. Kanske inte lika snabb som dom andra, men man spar istället in tiden
det tar att gräva fram verktyget under allt som ligger på bänken.
Alla tre har lägen där dom är bättre än övriga. Matarellin har snabbhet och enkelhet som starka kort. Som nackdel saknar den precisionen som
standardmodellen erbjuder. Standardmodellens fjädrande arm tillåter en pålindning med en nästan stängd loop från start och man kan
undvika material i riktigt trånga utrymmen. Matarellin måste däremot startas med ett visst "spelrum" för att man överhuvudtaget ska
få loss den ur loopen när knuten är klar. Den lite klumpigare fingerversionen har ju den självklara fördelen att man spar in ett
verktyg. Utöver det har den även fördelen att man kan hålla en riktigt stor loop och göra knutar långt bak på riktigt stora flugor
men ändå undvika att binda ner vingar och hackel etc. som kanske sitter framför.
Samtliga äger i "sina" situationer. Man behöver alltså inte VÄLJA ett av verktygen... och även om man nu har både ett och två verktyg,
behöver man ändå inte skippa fingervarianten. Så vi ska lära oss alla tre!
|

TIGHT LINES AND SCREAMING REELS...
Tillbaka till 'Flugbindning' startsida
|
| Niclas Runarsson, 2010 |
|
|