Här kommer en demonstration av en dubbingteknik som kan göra både livet lättare och flugorna smarrigare. Tunna buskiga kroppar med dubbing på vanligt sätt kan ofta sluta med att man endera tar för mycket dubbing... eller för lite dubbing... eller lägger på det ojämnt... eller sliter sönder den med dubbingnålen. Många trösklar finns det. Högre blir dom dessutom ju längre ner i krokstorlekarna man går. Men det finns fler sätt än att bara "gnugga fingertoppar"...

Till detta använder vi vaxet som normalt "bara står där"... 'LOON High Tack'.

Det är ett vax som gör skäl för namnet. 'High tack' är precis vad det är. Ett tips innan vi börjar: Håll fingrarna borta. Detta skiljer sig från dom "normala" vaxen man brukar se (och förmodligen redan har). Det är så mjukt att man kan klämma ur den ur burken... och den är rena klistret.

Här är metoden jag personligen föredrar när man ska applicera det på tråden. Att gräva upp lite ur burken på spetsen av en tandpetare gör att man får bättre kontroll över mängden och jämnheten. Faktumet att det är så kladdigt gör att det blir mycket lätt att ta för mycket. Men lägger man på lite i taget, som man senare sprider ut med en "ren" del av tandpetaren, blir det lätt att både få rätt mängd och undvika klumpar.

Utspritt och färdigt att dubbas. Lagret är tunt, men oerhört kladdigt.

Ta en nypa dubbing. Detta är squirrel dubbing (ekorre), en ganska "stickig" dubbing. Inte helt olikt haröra, men lite längre.

Just för att det är lite långt har jag här tagit en portion av nypan och gått lös på den med saxen. Det mesta av håren är nu ca 0,5 cm långa.

Håll tråden i ena handen (nedanför vaxet) och medan du snurrar den fram och tillbaka, "baddar" du på dubbingen på tråden.

Ja, mer än såhär behövs det faktiskt inte. Det är inte nödvändigt att täcka tråden helt och hållet i detta steg, så ta inte för mycket.

Här har jag spunnit tråden, på samma sätt som man skulle ha gjort om man splittat den och lagt material mellan dom två halvorna. Vaxet är så kladdigt att det hindrar materialet som har kontakt med tråden att släppa och gör istället att det lindar sig runt. Detta kommer att skapa en "kärna" av dubbing som täcker tråden. Dubbar man tunt, som jag gjort nu, bör man dock fortfarande använda sig av en tråd som inte kontrasterar mot materialet. Hade jag använt en knallröd tråd, hade man nog skymtat den lite här och där.

Den färdiga "kroppen". Riktigt tunn men rejält rufsig... smaskens. För att få en uppfattning om dess tjocklek: Kroken är en Eagle Claw storlek #16 (alltså inte så tjock).

Här har jag lagt på hår från muskrat, mestadels underhår och nedklippt i 0,5 cm långa bitar.

Och här är den dubbade kroppen efter att materialet spunnits runt tråden och lindats runt kroken. Denna gång tog jag ganska mycket hår (i jämförelse med förra exemplet), men själva kroppen blir dock fortfarande inte särskilt tjock.

Här glömde jag bort en bild. Sambons fel som gick ut till tvättstugan och satte mig i köket med ungarna och modelleran. Detta är ett exempel som visar att det fungerar även med syntetiska material... men man ska inte räkna med att det fungerar lika bra varje gång. Inte många syntetiska dubbingmaterial är lika mjuka och följsamma som naturliga underhår. Dubbingen här är SLF Masterclass. Ganska tunn och ganska kort, två faktorer som normalt underlättar... men jag hade fortfarande ett jäkla problem med att få till dubbingnoodlen (som var på bilden som försvann i modelleran). Naturliga hår är att föredra enligt mig. Dom är följsammare och trasslar inte in sig i varandra på samma sätt som syntetiska fibrer ofta gör.

Till sist ett exempel på en riktigt(!) liten krok... storlek #32. Ibland är touch dubbing VERKLIGEN metoden att föredra framför normala dubbingmetoder och detta kan vara ett sådant tillfälle. Att dubba en jämn kropp på en dylik krok, utan att ta för mycket, bygga upp klumpar etc. behöver inte vara helt lätt.